Har flyttat över till http://www.nattstad.se/elinmathilda 

När jag var liten lekte vi hela havets stormar på barnkalasen, hade fiskedamm och ballonger. Grannen som fyller 12 här har partytält över halva trädgården, dj och ballonger. Men jag är inte avundsjuk, nej. Tror dock att min typiskt svenska uppväxt har gett mig mer i livet än vad dessa barnen får i pengar. Kan numera se en framtid  i London någongång, men i dessa kvarteren, nej. Men jag har lite svårt för att inse att jag flyttar tillbaka till Sverige snart. 

Försökte mig på en utekväll igår men jag orkar helt enkelt inte, när blev jag för gammal? Träningverk i hela kroppen, dock självklart pågrund av att jag knappt tränat den senaste månaden och inte åldern, men herre min gud vad det gjorde jobbet mer komplicerat idag. Känner mest för att ligga kvar i sängen hela kvällen men Diana har haft biopremiär nu så vi tänkte dra oss iväg och se den.  

2551944711

Mamma och pappa london är ivägskickade på 50årsfest. Herrej*vlar. Här gäller allt eller inget, men det är trots allt lite av årets fest. De har sprungit runt här som 16åringar  men oj så härligt att titta på. barnen sitter placerade i soffan  med popkorn och varmchoklad. 

jag försöker hinna med två jobb utan att somna den timmen jag har ledigt mellan dem. änsålänge har jag inte riktigt lyckats. men jag trivs. jag är så glad att jag stannade kvar ett tag till. men i jul vill jag hem, ett tag. sen får vi se vad jag bestämmer mig för. man ska ju bo någonstans, sen om postkoden är svensk eller engelsk spelar ju inte så stor roll.

Nu äger jag iallafall ett par ordentliga stövlar, som jag lovar kommer att användas väl i höst. 

Jag antar att tiden faktiskt går snabbare än vad man någonsin kan tro. Helt plöstligt är den borta. Det finns inte en dag härifrån som inte känns mer avlägsen än en vecka eller två. Helt plöstligt är jag inne på mitt andra år i London. Jag kan inte ens beskriva  hur jag växt i mig själv på denna tiden. Något som tog flera veckor att samla mod till i början gör jag nu utan att ens tänka tanken att det kanske kan bli svårt. Jag tog mig i kragen och skaffade ett jobb som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle vilja ha. Och ännu bättre, jag trivs jätte bra med det. Och jag trivs ännu bättre med tanken på att jag faktiskt vågade trotsa all den nervositeten som kom med ett andra jobb när man försöker att göra allt vad man kan för denna familjen. Men kan trots allt inte tippa på tå för alltid. 

Vad som händer i huset är att idag börjar skolan, alla skolor. I år faktiskt tre olika skolor för tre olika barn. gosh. Jag försöker att få in jobbpass såfort barnen är ute i huset och försöker att undvika tio timmars pass varje helg, även om tiden kanske finns så kan jag säga att energin gör inte det. Och om en månad kommer jag att ha mer än finbesök för att ordentligt fira 20års dag. 

jag är mer lycklig över mitt nya jobb än jag någonsin trodde att jag skulle vara. nu slutade min lördag dock efter 10 timmar på resturangen ensam framför en film på datorn men jag har inget lust, och faktiskt inget behov att att dra mig till centrum just ikväll. ensamtid ensamtid. jag har spillt  te över halva mig , det skulle väl hända nångång, men jag har också så himla roligt. jag som alltid trott att jag är rädd och så obekväm med människor trivs faktiskt med detta. så många spännande människor och stressade arbetskamrater så man bara stormtrivs i all stress. är imponerad över att jag tog mig i kragen och utmanade mig själv aningen här. då offrar jag gärna några helger.

utanför mitt fönster står det även nu en alldeles ny nannycar. en svart minicooper som barnen är helt galna i. jag med. efter försäkringen är fixad så ska i nog få tyst på barnens gnällade om att jag inte kan köra bil. barnen har haft ett så långt lov nu så jag kan knappt vänta tills de börjar skolan igen nästa vecka, om inte redan denna veckan. är det något denna familjen saknar så är det rutiner och planering. jag gillar rutiner och planering. men jag gjorde rätt i att stanna några månader extra, och på onsdag har jag varit här i inte mindre än ett år, ett helt år. 

Ja, jag har sett till att skaffa ett jobb till. det är inte så att pengarna inte räcker till men lite mer shoppingglädje i livet skulle inte skada. Inte heller något att underhålla mig med under dagarna. Har precis kommit hem efter min andra dag på denna nyöppnade franska resturang. där man får kämpa sig igenom språkbarriren och jag som varken dricker kaffe eller te kämpar rätt så ordentligt med den är jävla kaffemaskinen. Dag två idag och de förväntar sig aningen liiite för mycket. Men jag är superlycklig över ett jobb till och trodde aldrig att jag skulle vara servitris. trodde aldrig att jag faktiskt skulle skaffa ett jobb till heller,  att det bara var sånt där härligt önsketänkade när jag faktiskt hoppas att det bara ska hända av sig själv. 

har familjen på isle of wight hela helgen + måndag så jag passar på att jobba lite och filmmys ikväll med dionne, som hon också åker hem till holland väldigt snart. hennes stackars barn har haft fyra aupairer bara på det året jag varit här. förstår att det är jobbigt för varje barn att behöva fästa sig vid olika människor varje år, det märks också på dem att de vet att vi kommer komma och gå. föräldrarnas val I guess. 

lugnet innan stormen, familjen kommer hem om en halvtimme efter två veckor i afrika. största skälet till varför jag inte vill höra om detta är väl helt enkelt avundsjuka. resten är nog tanken på all tvätt. så jag har placerat mig i sängen med en tallrik afil och tänker helt enkelt ignorera det faktum att nu är semestern slut.

 ibland finns det tid för att klaga på london. idag tänker jag klaga över hur tunnelbanan slutade gå och hur jag fick spendera alldeles för lång tid på bussen hem. jag tänker klaga över hur jag tappade min telefon i toaletten och därför nu känner mig extremt ensam och övergiven i världen. ett tecken på att vi är allt för beroende av våra telefoner(jag tänker ta detta som en utmaning) . detta var självklart inte londons fel utan bara ännu ett tecken på hur extremt smidig jag egentligen är. så min mamma, du kanske kan logga in på skype om du råkar läsa det här? jag behöver en  ny telefon. 

insåg innan idag att emelie och linnea lär inte dyka upp här ikväll utan jag sitter här ensam och planerer världens filmkväll med mig själv. i hopp om att jag kanske ska orka dra mig iväg till biografen med en kompis istället. här är jag fast med en katt som bestämt ska tvätta mitt nyduschade hår.  har idag ätit lunch i notting hill med några tjejer som precis kommit hit, och på frågan så vad har du för tips? vad är det bästa med london? svarar jag som vanligt Paris. vad är det med mig? jag älskar ju london. jag älskar london men jag tror också att jag bara är fullkomligt kär i tanken på att detta inte är hemma och som vanligt.